Pascal

Söndagen den 11:e maj 2003 föddes Pascal med sina fem syskon. Hans kennelnamn är Asketvetens Draco men vi har namngett honom Filix Pascal.

Saker han gör:

- Pyser, både fram och bak, när det är mysigt.
- Tokpyser när han får ligga och gosa med husse och matte.
- Låtsas matvägra om det inte är något gott eller nytt.
- Möblerar om genom att släpa runt sina filtar.
- Kissar som en tok och sprätter som en höna.
- Är tokig i lussebullar och franska ostar (vi skyller på moderns ursprung).
- Tigger mat som han inte gillar, framförallt popcorn. Husse och matte äter det ju.
- Gillar att åka rutschkana(!)

Besöket

Efter fyra veckor hälsade vi på Pascal samt syskon, modern Souka och "hjälpmamman" Exha. Det var ett himlans gnällande, sovande och allmänt oväsen men de små monstren var så söta som det bara går. Mamma Souka såg dock lika lättad ut när hon slapp de små krabaterna som hon såg ut att be om nåd varje gång hon skickades in till dem. Väl ute var hon ute efter det mesta som gick att äta men vad kan man förvänta sig.

Hämtningen.

Lördagen den 5:e juli åke vi så till Säffle eftersom vi hade hyrt en stuga att övernatta i så vi skulle kunna hämta Pascal tidigt. Mor Birgitta och far Svante trugade på oss pengar för stugan så vi skulle slippa tälta. Tackar så mycket :). Föga förvånande? blev det lite rörigt. Nyckeln till stugan kunde inte hittas och vi fick nyckel till en annan stuga. Den visade sig dock ligga vid den "lokala korvmojjen" för myggor så efter lite spontan vägran från blivande husse gick vi för att kräva en ny stuga. Det visade sig att det fattades nycklar till fler stugor och efter en del ringande visade det sig att nyckeln låg i inkastet. Denna stuga låg lite högre upp. Det var ruggigt varm men till slut somnade vi.

Vi steg upp tidigt, tog ut lite pengar i Åmål och var på väg. Valparna var bitglada i skor, byxben och allt annat inom bithåll. Efter lite problem med skrivaren hade till slut alla papper och annat vi skulle ha med oss. En farvälbild på husse, matte och hund och sen bar det av hemåt. Först var det lite gnälligt men vi somnade rätt snabbt och såg mer än nöjda ut att få sova i mattes knä. Det blev en del pauser med vattendrickande för Pascal och precis när vi skulle stanna till vid Jet i Örebro bestämde han sig för att det var dags att släppa på trycket. Matte märkte dock inget förrän husse märkte att han fick droppar på sig när han skulle ta ut hunden ur bilen. Väl hemma gick det ju knappast till som det står i böckerna. Vi satt bara vid husses fötter och vägrade undersöka lägenheten. Lite läskigt kanske så husse fick knata runt så hunden fick se lägenheten. Katten stod i köket och väntade på att få komma ut. Väl ute sprang hon raka vägen förbi valpen och verkade strunta helt i honom.

Eftersom det led mot kvällen och Pascal verkade bekväm med korgen hade vi helt enligt informationsvideon satt upp ett galler runt korgen för att han inte skulle göra något dumt. Så fort gallret kom för började han dock tjuta för allt han orkade. Vi tänkte att om han får vänja sig lite och ser att vi ligger bredvid, en av oss sov i soffan som allt hade placerats vid, så lugnar han sig nog. Efter mer eller mindre konstant gnäll under mattes pass insåg jag att den där informationsvideon inte var mycket värd. Iaf inte för pinschrar. Gallret fick vara öppet mot soffan och det blev lugnare. Det tog tid, många små steg och mycket tålamod innan han kunde sova i hallen med galler för.

Eftersom både matte och husse hade "semesterledigt" så var det mycket bus, mycket kul och lite träning. Han var snabblärd och kunde nästan direkt de lätta "kommandona". Trots att både husse och matte hade läst varenda hundbok som de kommit över var det iallafall en prövotid, mest att se till att "lillen" inte tuggade i sig allt han hittade, det blev många djupdykningar ned i halsen för att hindra diverse föremål tillträde. Det gick ganska snabbt att fatta vad matte och husse inte ville att man skulle äta, även om matrester fortfarande e lovligt byte om man hinner svälja.

Det var en varm sommar och vi bestämde oss för att gå och bada. Efter mycket pip och gnäll dök även Pascal i vattnet även om matte och husse bara var en meter bort.

Vi upptäckte snabbt att det inte bara var vi som hade valp, det var många andra jämnåriga i parken att leka med, många som än i dag finns i området.

Sedan blev matte tvungen att börja jobba igen men som tur var kunde vi matcha våra scheman så Pascal inte behövde vara ensam. Dock skulle vi få ångra oss när det blev dags för ensamhetsträning. Vi fick även till och från tejpa öronen lite, vilket resulterade att plåster blev något som varken matte eller husse får ha ifred nu för att de måste bort.

Eftersom det var vår första hund så bestämde vi oss för att gå på valpkurs, det var något av det mest kaotiska vi varit med om, 12 valpar som endast ville leka och ett gäng förvirrade hussar och mattar som gjorde sitt bästa med att göra som kursledaren sade. Det blev givetvis lättare och lättare ju äldre de blev och detta är något vi rekomenderar alla hundägare och glöm inte videokameran ;)

På hösten hade vi stambyte i huset och vi fick flytta ut i fem veckor, som tur var fick vi låna pappas lägenhet i vasastan. Tack Pappa! När jag (matte) kom hem efter jobbet en dag fick jag veta av en glad husse att vår lilla kille hade lyft på benet för första gången (!) Det tog dock iallafall två veckor innan han behagade visa mig det även om jag gick ut med honom vid varje tillfälle jag fick. Han passade även på att byta alla sina valptänder mot nya fina, vita, jättetänder. Han såg lite läskig ut om jag ska vara ärlig, men har slutade iallafall att använda mig som en tuggleksak :). Han tjurade förfärligt och hans halsmandlar svälle till valnötter, men med lite pjosk, och lek överlevde vi den veckan. Vi försökte oss även på lite ensamhets träning. Vi hade även en liten kullträff hoss "Pappa" snurrebuss, alla d kullens hanarna var där.

Kort efter att vi flyttat hem kom första snön, då blev det pinscher-spatt. Han och fem andra valpar for runt så snön yrde. Han kissade på alla snögubbar han hittade.

Sedan var det dags för första julen, tyvärr var det så mycket kul som hände under dagen att när det var dags för julklappsöppningen jade vovven däckat. Nyår firade vi hemma, då vi gick ut med honom var vi lite oroliga för att han skulle bli rädd för smällarna men han verkade inte bry sig om dem.

Fick nu även veta att min syster hade en pinscher och det blev givetvis pinscherträff, fem timmars storröj.

Nu började han intressera sig mer och mer för tikar, tikar, tikar och ännu mer tikar. Vi upptäckte också att här vid hornstull löpte tikarna nästan samtidigt under några veckors tid. Det vart omöjligt att ha honom lös. Och när han fyllde ett år fick husse och matte nya hundböcker. Vi hälsade även på Kennel Rivendell och tittade på många söta valpar i a-kullen (matte blev snabbt glömsk om hur jobbig valptiden var och ville ha en till) som tur var var husse lite coolare. (fast jag blev lovad en när vi får större boyta). Vi gjorde även några försök att ställa ut.

På sommaren åkte vi ut i skärgården en vecka, det var bad, sol och en tokig hund som sprang omkring, tyvärr så slutade veckan lite tråkigt då lillen skar sig i tassen. Och fick gå med bandage två veckor. Fast det som var värst var bandagen som inte gick att gå på, förutom när vi glömde bort det så klart ;)

Vi Var även på MH test samt hälsade samtidigt på Lilla Pirön. Jag tror att det var sommarens varmaste dag!

På hösten blev vår Lilla vovve biten i halsen av en dobberman blandning när vi lekte i rastgården. Tyvärr så var det inte förrens efter att vi kommit hem som vi upptäckte att det hade gått hål. Vi tvättade såret och hade salva på den. Dagen efter syntes det inte. Men ytterligare en dag senare så ville inte "puppe" gå ur korgen, han låg och morrade åt katten som oroligt gick runt honom. När jag fick upp honom ur korgen såg jag att han var svullen på halsen där han fått bettet. Husse hade åkt till universitetet tidigt, och inte hunnit upptäcka att hunden inte mådde bra (Pascal e ganska morgon trött och kan ibland inte stiga upp förrens vid 10 tiden) så jag ringde och sa att jag skulle åka in till akuten.
Det blev Albanos djursjukhus, och pappa var snäll och skjutsade mig. Vi blev vänligt bemötta och fick snabbt komma in, de konstaterade att det skulle behöva dränera såret och tog min "lilla" vovve med sig. Sedan efter min femte kopp kaffe kom husse till väntrummet och vi häntade ut vår vovve, när vi fick se hur lycklig han blev av att se oss kände vi oss trygga att han mådde bra och efter en antibiotika kul och skiftbyte som hundnattvakt på soffan, blev han elt frisk och hyste inte heller någon agg mot dobbisar. Dock så fick jag aldrig t5ag i den andra hundägaren igen och äventyret kostade OSS ungefär 2000 kr och då HAR vi försäkring.

I samma veva fick vi även det sorgliga meddelande att min systers pinscher hade avlivats pga att han ätit en plast sak och blivit inflamerad i tarmen.

Sedan fyllde matte 25 år och det blev fest... en liten fest, och vovven hjälpte gärna till att slicka skålar och städa spill från golvet. Superjobb!

Halloween blev vi bjudna på fest och ingen hundvakt... äh vem behöver hundvakt, vi klädde ut vovven och gick på fest.

När julen var för dörren hade vi lärt oss fån året innan och tog en eftermiddagslur hela högen, katten snarkade högst.